Hanlingsförlamad

Jag befinner mig i ett stationshus, tåget står utanför och väntar på avgång. Jag ska med, men kommer inte till skott. Jag packar väskan, packar om den, flyttar saker och letar efter något. Jag vet inte avgångstiden och jag tittar på armbandsuret som om det vore en helt ny uppfinning. Jag ser ingen tid. Mina kollegor sitter på tåget och jag vet att de håller en plats till mig, men jag vill inte med. Jag drar medvetet/omedvetet ut på tiden. En kollega kommer in och undrar var jag blir av. "Jo, jag kommer strax". Samma motvilliga känsla översköljer mig. Varför vill jag inte med tåget? Nu ser jag att det börjar rulla sakta...Jag vaknar något svettig och upprörd från denna dröm i morse

Idag är det Luciadagen. Vi är bjudna på söndagsmiddag/glöggafton till Sandra och Rasmus. Det ska bli skönt och komma ut lite, få träffa alla barnen och respektive. Klappa Akira och Emo en stund. Sandra har haft en bakdag och vi har redan fått provsmaka ett par delikatesser. Hon är så duktig på att baka, och mycket annat också naturligtvis.



Julgranen är på plats och färdigklädd. Lars har handlat gran i år, utan min medverkan. Den var inte lätt att klä, för det saknades grenar här och var. Men, det är en gran och vi har fått den tidigt i år precis om vi önskade. Tack för det Pappis!
Julstädningen är också i full gång. Det sorteras, bärs ned i källaren mm.
Det ska bli fint till jul. och vi ska ta det riktigt lugnt.

Dröm sött!

En sista hälsning

Att stå framför den vita kistan med sin vackra blomsterdekoration igår var inte lätt. Benen skakade och rösten skar sig när jag skulle viska "hej då kära syster". Spänningen i kroppen har varit påtaglig de senaste dagarna. Nu är det över och det var en väldigt fin begravning och en trevlig minnesstund efteråt. Nu behöver man tillbaka till vardagen och tänka framåt. Det är svårt när det inte är som vanligt, det saknas sms i inkorgen och det saknas inpratade meddelande på telefonsvararen. "hej, det är jag, ring upp mej så fort du hör detta" Ok, nu ska vi se, vilket nummer är det nu? Bytte hon inte igår? Var la jag hennes nya nummer, jaha det ligger kvar på skrivbordet, jag får vänta på att hon ringer igen. Ja, så såg vardagen ut för bara några veckor sedan. Så ser den inte ut idag.

Jag har bett om att få vara ledig från jobbet idag och imorgon. Dessa två dagar ska jag ägna åt att fundera och vara själv, pyssla lite, promenera samt hjälpa Jenny en stund på fredag. Bara slippa tänka kreativt. Jag vill tacka snälla kollegor för all omtanke i samband med detta och tacka för allt ni alltid ställer upp, ni är guld värda!

Marina, jag håller ett öga på barnen (fast dom klarar sig bra själva) men om dom behöver hjälp med något, kommer jag att finnas där och hjälpa till så mycket jag kan, det vet du. Du vet vad vi sa om dina barn o mina barn.

Sov gott, kära syster o dröm sött!