Att stå framför den vita kistan med sin vackra blomsterdekoration igår var inte lätt. Benen skakade och rösten skar sig när jag skulle viska "hej då kära syster". Spänningen i kroppen har varit påtaglig de senaste dagarna. Nu är det över och det var en väldigt fin begravning och en trevlig minnesstund efteråt. Nu behöver man tillbaka till vardagen och tänka framåt. Det är svårt när det inte är som vanligt, det saknas sms i inkorgen och det saknas inpratade meddelande på telefonsvararen. "hej, det är jag, ring upp mej så fort du hör detta" Ok, nu ska vi se, vilket nummer är det nu? Bytte hon inte igår? Var la jag hennes nya nummer, jaha det ligger kvar på skrivbordet, jag får vänta på att hon ringer igen. Ja, så såg vardagen ut för bara några veckor sedan. Så ser den inte ut idag.
Jag har bett om att få vara ledig från jobbet idag och imorgon. Dessa två dagar ska jag ägna åt att fundera och vara själv, pyssla lite, promenera samt hjälpa Jenny en stund på fredag. Bara slippa tänka kreativt. Jag vill tacka snälla kollegor för all omtanke i samband med detta och tacka för allt ni alltid ställer upp, ni är guld värda!
Marina, jag håller ett öga på barnen (fast dom klarar sig bra själva) men om dom behöver hjälp med något, kommer jag att finnas där och hjälpa till så mycket jag kan, det vet du. Du vet vad vi sa om dina barn o mina barn.
Sov gott, kära syster o dröm sött!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänker på dig!!
SvaraRadera