Nya tag

Idag ska resten av fönstren putsas och stjärnor och stakar ska på plats. Den mysigaste tiden på året står för dörren. Behöver även ut och köpa klappar, vi har endast köpt några få. Julafton lutar åt att firas hemma med barn och respektive samt ett par trevliga personer till. Det är Jonna som jobbar julafton i år och Sandra kommer därmed att få vara ledig. Själv är jag ledig veckan innan och kommer ha all tid i världen att förbereda och pyssla. Jag tror att jag kommer att behöva det..

Kommer det att gå bra på onsdag på begravningen? Jag är nervös för hur jag kommer att reagera. Kommer benen att bära mig? Har jag glömt något?
Alla våra barn med respektive kommer att vara med, det känns tryggt och skönt.

Konstig dröm jag hade inatt. Vi var på läger, vi var många och alla var klädda i vita skynken. Alla pratade tyst och förtroligt med varandra och alla var överens om att aldrig brusa upp eller såra varandra. Det kändes nästan som ett vakuum. Man gick omkring och nickade och log. Undrar vad den drömmen betyder?
Vi hade möte om arbetsklimatet på jobbet igår, kan det ha med det att göra? :-)

Nu är det dags att gå upp på vinden och leta julattiraljer.

Dröm sött!

I kyrkan spelades...

Det var det bästa med den tacksägelsen och så förstås att vi kunde träffas så många nära anhöriga och vara tillsammans hela eftermiddagen. Tack för en minnesvärd dag!

Dröm sött!

Tacksägelse

Det är när kyrkans församling tillkännager vilka som avlidit. Man tänder ljus i kyrkan och ber en tyst eller gemensam bön.
Idag är det tacksgelse för Marina och vi ska samlas i kyrkan.
Kära syster, jag hoppas att du har det bra där du befinner dig just nu.

Dröm sött!

Trög som vanligt

Jag måste vara trög. Jag fattar inte detta. Hur kunde allt vara som vanligt i fredags morse och sen vänder det i all hast? Varför är man aldrig beredd på att sånt här kan hända. Beredd, beredskap...nu gör vi så här om någon du älskar går bort...det går väl inte?

Är det detta som krävs för att vi ska vara mer rädda om varandra, respektera varandras åsikter, vara generösa mot varandra? Måste någon dö för att vi ska vakna?? Hur kommer vardagen att se ut nu?

Ja, vi hade mycket hyss för oss när vi var små, och halvstora också för den delen. Det var endast ett års åldersskillnad. Vi kände oss som tvillingar då. Det var alltid Marinas idéer, men jag hängde på, det var spännande, hade aldrig kommit på dom själv. Som när vi smög på farbror Eriksson, grannen hos mormor och morfar. Marina blev alltid nervös när vi gjorde saker som vi inte borde. Då skulle hon sitta på huk en stund för hon blev kissnödig eller bajsnödig. Det var inte alltid så lägligt för ibland behövde vi springa, fort...

Eller som när vi lekte Eva-Lotta o Carina med fingrarna. Den historien berättade jag faktiskt på lunchen på jobbet häromdagen. Den roligaste leken vi lekte, det var pekfinger och långfinger och så gick vi längs bord eller på våra böjda ben som en bro. Marina skulle alltid vara Eva-Lotta, för hon var sötast.
Eva-Lotta och Carina var ett par grannbarn som vi lärde känna när vi var små.

Många historier finns att berätta.

Värre idag

Idag har jag haft tid att tänka. Det river och sliter i mig. Jag känner mig förvirrad. Förstår inte innebörden av det som har hänt. Vi ska aldrig mer träffas! Det var ingen mardröm.. Familjen är inte komplett längre. Det saknas en bit i tårtan. Blir jag nånsin riktigt glad igen? Varför skulle jag känna på hennes kalla arm igår??

Tack för kommentarer och annat stöd! Det värmer.

Sorglig dag

Syster yster, var blev du av? Du lämnade oss i sorg och saknad. En syster, en mamma, en svärmor, en dotter, en flickvän, en mormor, en moster en faster en vän etc. du var så mycket och nu är du någon annanstans. Det gör ont i hela min kropp men mest i mitt hjärta. Det känns tomt. Vem ska nu ringa femtielva gånger i veckan och be mig ringa upp, jättesnabbt, för att det är något viktigt som ska berättas? Vems hår ska jag färga i rödaktig ton? Vem ska jag skicka sms till den 20:e och gratta på namnsdagen? Varför händer såna här saker helt plötsligt? Varför blir allt annat så oviktigt nu? Vem ska ordna den roligaste festen i mannaminne nu, blanda en massa människor som aldrig har träffats och lyckas med det till synes omöjliga?? Om du var här nu, skulle jag krama dig och säga "jag älskar dig" det ordnar sig, vi hjälps åt!

Men det är för sent!

Detta är väl en dröm, snälla? Jag vaknar snart och då ses vi till kalkonmiddagen.

Sov gott, hjärtat!