Syster yster, var blev du av? Du lämnade oss i sorg och saknad. En syster, en mamma, en svärmor, en dotter, en flickvän, en mormor, en moster en faster en vän etc. du var så mycket och nu är du någon annanstans. Det gör ont i hela min kropp men mest i mitt hjärta. Det känns tomt. Vem ska nu ringa femtielva gånger i veckan och be mig ringa upp, jättesnabbt, för att det är något viktigt som ska berättas? Vems hår ska jag färga i rödaktig ton? Vem ska jag skicka sms till den 20:e och gratta på namnsdagen? Varför händer såna här saker helt plötsligt? Varför blir allt annat så oviktigt nu? Vem ska ordna den roligaste festen i mannaminne nu, blanda en massa människor som aldrig har träffats och lyckas med det till synes omöjliga?? Om du var här nu, skulle jag krama dig och säga "jag älskar dig" det ordnar sig, vi hjälps åt!
Men det är för sent!
Detta är väl en dröm, snälla? Jag vaknar snart och då ses vi till kalkonmiddagen.
Sov gott, hjärtat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
kära mor, vi finns här om du behöver. jag har sagt det innan men jag säger det igen. minsta lilla, tveka inte att ringa mig. det här är världens jobbigaste grej att gå igenom, man ska absolut inte göra det ensam. glöm inte att vi finns för dig, och pappa och jonna.... glöm inte att vi älskar dig med, det kommer att ordna sig, vi hjälps åt!
SvaraRaderaSå sorgligt! Kram!
SvaraRaderaMånga kramar till dig, det behöver du nu. Inte nog det är jobbigt på jobbet du behövde inte detta nu (inte annars heller).
SvaraRaderaTänker på dig! kram Lotta